Att åka 50-årig Fiat
Kategori: Allmänt
"Fiat lux" - latin, Varde ljus
Har ni också skådat ljuset?
Att vara på resandes fot i månad i en Fiat 600:a gör att man måste anpassa sig till ett begränsat utrymme med en begränsad packning. För att få kläderna att räcka måste dom tvättas eller köpas in nytt. Eftersom vi kör mycket eller bor i berg är det sistnämnda svårt.
Jag tvättar mina lortiga kläder för hand, med hotellschampo i en hotelldusch. Eftersom vi alltid kommer till våra boende sent och åker tidigt hinner kläderna aldrig torka. Jag har löst det genom att spänna fast dem i spännbanden som håller vår koffert på taket. Jag liksom hängtorkar dom medan vi kör. Efter några dagar så började vissa rutiner sätta sig, framförallt att plocka ihop och sätta ihop vår ”kommando central”.
Kommando centralen består av följande:
GPS Navigator 1st
GPS Tracker (så ni kan se vart vi är) 1st
Kompass 1st
Telefon 2st
Ficklampor 3st
Systemkamera 1st
Kompaktkamera 1st
Gopro kameror 3st
Fjärrkontroller till goproarna 3st
Drös med kartor 1st
Plus alla laddare och sladdar till allt.
Att hela tiden packa ner och packa upp dem gör att man lessnar på att inte ha ordning på dem.
Vi har tejpat kardborreband i bilen och på alla saker så man lätt kan fästa dom på instrumentbrädan.
Eftersom att vi bara har en 20l tank och fiaten drar runt 0,7L/mil gör att vi måste hålla noggrann statistik på bränsleförbrukning. Dessutom fungerar inte bränslemätaren. Den kör ett ryck när vi har nån kilometer kvar i tanken.
Vi mäter även slitage på däcken, då dom slits ojämt. Alla dessa varma vägar och hårda svängar gör att det nöts däck. Vi får flytta runt på dem så dom slits ungefär lika.
Vi har även lärt oss att använda handdukar på sätena så att dom inte ska bli så blöta av svett. Det är äckligt jag vet, men det är oerhört varmt emellanåt. Handdukarna är en del av ett utbytessystem Thomas har tagit i bruk. Dom skiftas vid varje hotellnatt, mot nya rena. Hotellpersonalen vida omkring har nog börjat tvivla på Svenskarnas renlighet, då det borde vara omöjligt att skita ner en handduk så hårt på bara en hotellnatt.
Vatten är också en sak att tänka på. Vi försöker dricka helst 3liter om dagen då det är varmt.
Vikten på bilen är helt avgörande om man ska klara att komma i mål eller inte. Vi har lyckats bra om man jämför med våra rallykollegor. Vi reser lätt, har tänkt på viktfördelning och provar nya lösningar fortlöpande. På vårt bräckliga takräcke finns en koffert med tält och kök i. Vi har även 40 liter bensin och två kompletta hjul. Att takräcket är så tungt lastat är ett bekymmer, det påverkar stabiliteten i bilen kraftigt. Är det möjligt har vi den ena dunken tom. Vi flyttar runt på grejerna och på hela räcket för att försöka hitta en optimal balans. Fiaten har motorn bak, vilket gör att den blir baktung. Skulle vi lasta för mycket bakåt går det knappt att styra då framhjulen knappt når marken.
Fiatens bromsar är lånade från Italienska moppetillverkaren Piaggio, vilket gör att man måste vara försiktig med bromsbackarna och med säkerhetsavstånd. Bilen är dessutom så smal, att den bara tar upp en halv körbana, vilket gör oss till ett ytterst lovligt byte att köra om i tid och otid. När lastbilar kör om, vilket dom gör. (vi får stryk av skolbussen i ett rödljusrejs, och i toppfart dessutom) blir det lätt vingligt. Vi far som höstlöv i en oktoberstorm på vår halva körbana. Så körplanering är viktigt också. Vindrutetorkarna är som jag redan skrivit ett kapitel för sig. Dels är dom dåliga, dels finns det bara en hastighet som reglerar sig själv beroende på dagsform. Bristen på kupefläkt gör att det blir lätt immigt på rutan och då är det upp till kartläsaren att vara beredd på att torka rutan på insidan.
Thomas tog med moffsiga hörlurar för att kunna köra Spotify och ljudböcker under färden, men det höga motor och vägljudet gör att det inte går att använda under färd. Här om dagen satt Timo med papperstussar i öronen och Thomas hade moffiga hörlurar fulla med toapapper för sina. Man blir tung i huvudet av ljudet. I alla andra fall är Fiaten en trevlig bil, även om vi blir avundsjuka på vanliga bilar ibland. Tänk att få fräsch luft och tyst och lugnt. Kanske kunna köra över 75kmh utan att bli utmattad av aktivkörning. Nu när vi sitter och pratar om bilen kom vi även på att vi har en osynkroniserad första växel. Vilket gör att det låter som om bilen backar, plus att man måste dubbelkoppla för att kunna få i den.
Som så många som vi möter, kommer vi också ha en speciell relation till den klassiska Fiat flerahundra.
PS Timo vill tillägga, ( han som är van att köra Lamborghinisar) att det bara gamla tanter som vinkar glatt när man tutar. De yngre bryr sig inte lika mycket om en blå liten tomburk.
Bröllopspar som ville åka Fiat till altargången
Fest i Novosibirsk, två lokalförmågor som ville prova Fiaten när vi tankade
