ragingyak.blogg.se

”Att resa är att leva” – Skrivet av signaturen Tretter på vår SOS barnbyar insamling

”Den som lever får se” – Karin Wästvind, fru till bloggförfattaren

För att kompensera tidsförlusten i Istanbul maraton körde vi till Samsun. De stoppen vi gjorde var tankstoppen. Vi färdades genom ett storslaget turkiskt inland, upp och ner över berg och dalar. Dock var det obarmhärtigt varmt. Vi passerade by efter by på bra vägar med fortsatt idiotisk trafik. Jag har tagit kort på dom 5 eller 6 krockarna vi sett.

Strax innan Trabzon tog vi en välförtjänt lunchpaus på en vägkrog. Som brukligt pratar ingen Engelska, så jag lyckades till slut beställa kyckling och sallad. Det var gott med varm lagad mat framför med svarta havet framförsig.

När maten var uppäten och det turkiska kaffet sänkt rullar det in en liten ful röd bil med rallystriping på. Ur den fullständigt nedlastade Suzuki Swiften kliver tre herrar från Finland ur. Trötta slitna och ser ut som Mongol Rally deltagare gör mest.

Jag mötte upp dem och språkade lite. Dom stannade bara för en tankning men hade samma mål som vi, Batumi på andra sidan Georgiska gränsen.

Herrarna från Bastustanien frågade oss om vi vill konvoja, men vi tackade vänligt nej, då vi inte gärna ville sinka dom med våran måttliga marschhastighet.

Med 50 km kvar och en önskan att inte behöva varken natt eller regnköra började vi få bråttom. (Båda hängde nämligen i luften, (båda inträffade))

Lilla Blå, fick visa sina höghastighetsförmågor, då den lilla plytte pedalen längst till höger hade mer närkontakt med golvet än Titanic med isberget.

Nu susade vi fram i 78km/h genom långa tunnlar, små byar och svarta havet numera väster om oss.

DÅ!

Börjar något rassla intensivt. Pga av vår tidsnöd ville vi inte stoppa så jag fick göra en säkerhetsanalys under färd och kunde snabbt avfärda ljudet från takräcket. Vilket vart på väg av ett par gånger.

När jag tittade ut på genom passagerarfönstret kunde jag se att vår backspegel var en hårsmån från att lossna. Vi hade tappat en av tre skruvar och de andra två var helt klart pågång.

Beslutsamma som vi är valde vi att inte bli sinkade av en bakspegel, men likväl rädda för att förlora den. (Vi förlorade en på färjan mellan tyskland och danmark) så fanns det bara ett alternativ, och precis som med takräcket blev det att hålla i. Efter 40km hålla gas och spegel nådde vi äntligen den över 2km långa bilkön för att komma över gränsen. Kändes värdefullt att härda ut med kramp i armarna för oss båda. Eller inte.

Nu är det mörkt och blandat regn av olika varianter.

I kö, och inte kö som i sverige utan kö i den här delen av världen.

Rör sig kön, men någon stackare kanske trotsar den intensiva hetsen och vågar sig på att gå och kissa, är man rökt. Jamenar när man köar i 5-6 timmar känns det ju väldigt självklar att den stackaren som inte hinner flytta sin bil inom de 5 sekunderna som kön sakta rör sig framåt ska straffas.

I vårt fall träffade  vi våra finska kollegor och Timo stannade för att  prata lite medan jag väntade vid bilen. (vi törs inte lämna en bil som man kan dyrka upp låset på med ett mjukt plommon, med all vår utrustning i mörkret längs en skitig gränspassage.) Miljövänliga som vi är, har vi knuffat fiaten de få meter kön har rört sig för att spara på koppling och startmotor. Men just den här gången var det några turistbussar som passerade samtidigt. Luckan i kön blev enorm. Säkert 50 meter, eller mer. Tyvärr hade Timo nycklarna i fickan, och var med Finnarna. Jag knuffade, slet och åbäkade mig, trots alla mina försök han jag inte fram till nästa bil i kön, utan blev passerad av 3 turistbussar och en drös vanliga bilar. H*lv*t* minst sagt…. Tidsförlust? 60 minuter kanske…

Trött blöt och omkörd, steg testosteronet till ett maximum, jag besinnade mig och släppte den 2,5kg sten som letat upp min hand och framförde sin önskan om att få en flygtur.

När normala hormonnivåer stabiliserat sig, tog jag en mer raffinerad hämnd, jag smög diskret i mina knallblåa shorts och flipflop tofflor i gruset som den enda ljushåriga blåögda skandinaviska ninjan i denna trakt mot bussarna med en bunt Frippes dykskola klistermärken i näven.

Nöjd sitter jag nu i Fiaten och tittar på ”Frippes” märkenas fastklistrade på några vita turistbussar som kommer åka mellanöstern runt och göra reklam åt Frippes dykskola.

Äntligen! Vi ska få passera. (man kan tyvärr inte se klistermärket på bussen, killarna i röda tröjor står i vägen)

Georgien

Våran första erfarenhet av Georgien var tullarna.

Som likt alla andra var intresserade av oss och framförallt Fiaten. Just när vi tänkt glida genom de sista kontrollerna mot en god natts sömn finkar en gråklädd man med basker oss åt sidan. Vi får åka in under ett stort skärmtak ala svensk bensinstation. Där tillsammans med ett dussin Irakier och Iranier står vi inklämda med en liten blå bil utan avsikt att bryta mot lagen. Trots att man vet att man inte smugglar med avsikt rullar det runt i huvudet. Våra medmänniskor som står uppgivna brevid oss med hela sina bilar fullständigt isär plockade med hela sina bohag utspridda kring sina bilar.

Vad kan dom kanske tänkas anmärka på? Den Tjeckiska tespriten från Tatrabergen jag fick från några intresserade Tjeckier som jag lät få provsitta Fiaten och intervjua mig för sin universitets tidning? Mina allergipiller? Alla våra 8 rör med vitamin och vätskeåterställnings brustabletter?

När vakten närmade sig tog han mig i handen och sa:

Tullkontrollanten: Schlabala ba ekilim skalaba.(jag hittar bara på nu, jag minns inte ord han sa egentligen)

Jag: Hi! Do you speak english?

Tullkontrollanten igen (allvarligt): Schlabala ba ekilim skalaba. (fortfarande påhittat)

Jag tittar på Timo, som inte heller förstår ett ord. Vi börjar säkerligen se rätt konfundersamma ut nu.

Tullkontrollanten (på felfri engelska): It means Hi, and welcome to Georgia.

Jag: Oh…

Nu ska jag inte återberätta hela vår konversation, men den gick ut på att han ville skrämma upp oss lite för att se hur vi reagerade. I övrigt ville han bara fråga vad vi hade i bilen, men att faktiskt rafsa runt i den önskade han inte.

Efter en följd konversation om vår resa lämnade vi fyra intresserade tullare med vykort från Köpings bil och teknikhistoriska museum i sina händer. (Hoppas att museet har räknare på sin webbsida, jag vet inte hur många människor jag tvingat dit nu! Det hade vart spännande att se om det blivit någon ökning på antal sidvisningar.)

Nu rullade vi vidare mot orten Batumi, vilken jag räknat ut fullständigt.

I stället för att möta en sjaskig liten ort med en huvudgata och lite små butiker vilket jag räknat med.

Möts vi av detta:

Ett Georgiskt Las Vegas, rent snyggt och modernt. Både Hilton, Sheraton och Radisson hittade det före mig. Kanske inte så konstigt men jag hade faktiskt aldrig hört talas om orten, trots att det ligger så nära Sverige.  

Som dagens kombinerade två ordspråk, Jag lever, jag reser och jag får se saker jag inte förväntat mig. Det är det här som är ett äventyr.

Jag ska inte tråka ut er med detaljer, men vi fortsätter att bo på hotell när det är tillämpligt. Vi checkade in på hotellet brevid våra finska kamrater, drack några öl och somnade.

Dagen efter packade vi ihop och startade vår tur mot Tiblisi, huvudstaden.

Längs vår tur möts vi av ett nära på tropiskt landskap, med tropisk värme. Inte alls långt ifrån Thailands västkust. (för er som inte känner mig, så har jag (thomas) spenderat både många och långa perioder i Thailand) Fina stränder finns också.

Likheterna fortsätter med små smala krokiga bergsvägar med allehanda djur på vägarna, allt ifrån kor, grisar,hundar, höns och till och med flockar av lösa hästar!

Landskapet förändras sakta från tropiskt varmt till, mer alpin fjällmiljö dock med ihållande värme men mindre tryckande. Bergen tornar upp sig, jag ser på GPS:en att vi ligger och kör på 1300-1400 meters höjd hela tiden.

Vi kör upp och ner i långa svepande backar, ibland blir det tvära svängar och en fortsatt galen trafik som bara ska köra om. Vi ser flera bilar som inte klarat av de tvära svängarna, med blandat resultat.

När brått inte lönar sig.

 

Vi kör lugnt och försiktigt in i Tiblisi.

Tiblisi är en stad med 1 500 000 människor, men jag upplever den mycket mindre än stockholm.

Staden är inklämd i en grön dal med en flod som rinner igenom. Det är bergigt och kuperat, gatorna är ofta kantade av höga barr träd, kanske cypresser? Eller nån variant av lärk?

Här och var kantas de moderna byggnaderna av övergivna rester från Sovjet eran.

Jag har lärt mig att jag trivs ganska bra någonstans mellan den hetsiga skitiga staden Bangkok och den super moderna ultra rena staden Singapore. Typ Kuala Lumpur, lite av båda.

Tbilisi är så, blandad. Här finns gammal kultur, rivningskåkar från en kommunist eran och nya moderna glaskåkar. Bilparken är lika dan, här blandas BMW, Mercedesar och andra lyxåk med VAZ, Lada och Moskvitch. Vi hittade ett lugnt hotell i utkanten av centrum.

Önskan att fortsätta vår lokalmatsodyseé fanns kvar, så vi frågade hotellreceptionisten om en lokal restaurang. Tjugo meter ner på vår gata i en källare hittade vi en liten sliten men ren restaurang.

Med lite teckenspråk, djurimitationer och två gapflabbandes restaurangtanter fick vi tillslut in grillat fläskkött med lök, varsin variant på kebabrulle, nybakt bröd och världens bästa tomatsås.

Vi moffade åt och drack. Matkulturen (bortsett från frukost vilket är kass) är också en knock out.

Jag känner att det är synd att vi snart ska lämna Georgien, jag har inte ätit färdigt!

Även om jag vill uppleva Georgien och dela med mig till er, måste jag sova.

Det har blivit ett alldeles för långt inlägg igen, och som rally åkare måste man även sova.

Jag hoppas att jag hinner posta ett inlägg i morgon, men det blir inte lika kul för nu har det börjat strula till sig lite : (

PS: Glöm inte att vi försöker samla in pengar till barn som inte skulle ha en framtid utan SOS barnyar.

http://www.sos-barnbyar.se/insamling/visa/68/?fb_action_ids=305916592921697&fb_action_types=og.comments&fb_source=aggregation&fb_aggregation_id=288381481237582

Vi finns även på Facebook: www.facebook.com/ragingyak

Och här är vi, följ oss på GPS: https://spotwalla.com/tripViewer.php?id=aa3653c98400a47ed DS