Strul
Kategori: Allmänt
"If you like things easy, you'll have difficulties; if you like problems, you'll succeed "
(Detta inlägg är några dagar gammalt nu, vi är faktiskt i ryssland, men jag har behövt sova och vart utan internet några dagar, men men..)
Som ni kanske märkt är vi fortfarande kvar i Georgien.
Det beror på att Thomas har problem med ett visum. Thomas har haft uppgiften att sköta alla byråkratiska ärenden för den här resan.
Att ansöka om åtta visum, alla ansökningar om att få besöka vissa länder eller regioner, alla försäkringsfrågor, ansökan om internationella körkort, grönt kort för bilen och en massa annat tjafs tar tid.
När färdvägen blev klar runt nyår började arbetet med visumen. När det är så många länder, som dessutom varken har konsulat eller ambassader i Sverige är det brukligt att köpa hjälp med själva postgången. Tyvärr måste man göra allt pappersarbete själv.
Vi har använt den visaagentur som rallyt har samarbete med. The Visa Machine i London.
Man betalar The visa machine en diger slant för att dom ska skicka in alla papper och pass på rätt tidpunkt, dessutom springer dom mellan ambassaderna och hämtar och lämnar våra pass.
The Visa machine har haft ett gott rykte, fram tills nu. Dom har klantat till det. Rejält.
Vi är över 30 rallykallar som nu saknar utlovade visum och intyg. Vilket i sin tur gör att vi är strandade lite varstans i asien.
Det är upplopp, bland rally folket. Och Eid. Eid tror jag är slut perioden på ramadan? Kan ha fel, men jag vet att de flesta konsulat som har islam som statsreligion är stängda. Dom öppnar nästa tisdag, tidigast.
Tyvärr har Thomas och Timo begränsat med tid, vi kan inte vänta en vecka, för att kanske få ett visum till Thomas. Vi har därför bestämt, att bryta vår planerade färdväg och planera om. Vi har haft en plan A, plan B och Plan C. Nu är vi nog på plan X eller Z. Jag har tappat räkningen.
Detta medför att vi inte kommer få köra den rutt vi helst önskat, utan blir tvungna att köra norr ut från Georgien, genom Ryssland.
Resan kommer som tur är bli lika lång och lika besvärlig, men i stället för öken får vi åka i Taiga och tundra till Mongoliet. Väl vid Mongoliets västra gräns kommer vi på vår ursprungsrutt.
Vi kommer därför att missa en rad med länder som jag verkligen inte ville missa. I förrgår var besvikelsen total, men med lite efterforskning kommer vår nya rutt bli rätt hemsk den med. Det känns bra! Vi kommer dessutom landa någonstans på 1400 kanske 1500 mil iaf. Det känns viktigt.
Ni som har följt oss på GPS:en har kanske märkt att vi de senaste dagarna har åkt norr över och sen tillbaka. Det beror på att vi försökt att korsa gränsen mot Ryssland, med dåligt resultat. Vårt ryska visa släpper inte in oss i landet för den 1:a augusti. Nu sista dagarna har vi valt att inte ha den på. Men inatt, då j-vlar ska den slås på 00:01. För vi ska bränna genom större delen av Ryssland så fort vi orkar.
Just nu i skrivande stund sitter Thomas och bloggar på tullstationen mot ryssland. Timo ligger och försöker sova i Fiaten. Vi laddar.
Vi har laddat i några dagar nu, med att vandra runt i Tbilisi och jagat visum, druckit öl och ätit god mat. Förra natten åkte vi norröver till gränsen men blev nobbade, då tog vi in på ett jätte schysst hotell som ligger mitt i de Georgiska bergen. Stället är ett resort för alpinister på skidor och alpinister som klättrar. En av topparna här är 5047m hög. Många bergsklättrare är nöja med det. Vi är nöjda med ölen. I dag den sista juli är en väntans dag. Vi väntar på augusti. Vi har slagit ihjäl större delen av dagen med att ligga på en bergssida i detta fantastiska landskap och solat.
Vi har fixat lite med Fiaten, vi har druckit kaffe. Kaffet är ett bekymmer för Herr Helisten. Kaffe ska drickas ofta och överj-vligt starkt. Det är inte alldeles lätt i ett land utan särskild kaffekultur. Men idag, testade vi nya bensinköket för första gången. Det höll på att sluta med katastrof, bensinen sprutade och köket brann överallt, men med några inställningar funkade det perfekt. Nu tänker jag på frågan jag fick Hans Stipek på outdoor butiken Mest ute i Eskilstuna. Han frågade om jag var van med att hantera utrustning. Jag sa ja. Nästa gång säger jag nej. Hur som helst blev det kaffe, Timo fick portionera pulverkaffet själv, så det blev nog mer fast än flytande. Liggandes på liggunderlag i solen läsandes biltidningar var livet inte så svårt. Högt uppe på bergen vandrar flockar av kor, och jag menar verkligen högt. När solen började gå ner över bergskammen gjorde korna likadant. Dom gick hem.
Alldeles nära oss befann sig två herdar, medan djuren vandrar fritt passar dom på att plocka örter och liknande. Får och ko herdarna, är ofta en man runt 70år, iförd kavaj och finbyxor, förvisso lite slitna och skitiga men ändå. Det gäller att hålla stilen. Då och då passerar riktiga kobojsare på häst.
Tidigare idag den 31 juli, testade vi om vi kunde få passera lite tidigare, men… Nobben, igen.
När vi satte oss i bilen och skulle åka kom det fram en familj till oss som gärna ville bli fotograferade med Fiaten. Det händer ofta och vi säger alltid ja. Vi tänker på karmakontot. Det gör sällan tjocka ryssar i för stora bilar. När familjen fint poserade framför blåbäret började en tjock ryss backa ut sin för stora Toyota jeep. Trots att han borde ha haft oss i synfältet backade han rakt in i Fiaten. Familjen var nära att bli reducerad i antal men klarade sig fint. Det gjorde inte vår baklykta, inte heller den för tjocka ryssens för stora toyotas stötfångare. Han fick ett hål och vi blev utan lykta. Plasten sprutade, ryssen stog och såg dryg ut, jag var förbannad. Men, med för tjocka ryssar går det inte argumentera speciellt inte på engelska. Efter en stund signalerade jag att han kunde dra, vilket han gjorde. Vi åkte till vår bergssida och limmade ihop eländet. Det blev faktiskt ganska bra.
Nu är klockan snart 23:00, jag skriver blogg, Timo står här och trampar. Han kunde inte somna pga de skällandes hundar som jagar bilarna som vill åka till Ryssland. Vill man åka till Ryssland får man sig en utskällning, som sig bör.
Höga berg och djupa dalar.
